I begynnelsen var kärleken
”Två själar, som tillhörde varandra ända sedan födelsen, har genom ödet, nej, med hjälp av Guds mirakulösa hand funnit varandra”, skrev den finländska sångerskan Elli Forssell hem till Helsingfors från en konsertresa i Riga år 1902. Brevet som skickades hem var fullt av starka känslor då Elli beskrev hur redan ”den första blicken skänkte oss till varandra före evigt”. Även konstnären Janis Rozentāls hade kommit för att lyssna på Elli Forssells konsert. ”Vad tyckte du om sångerskan”, frågade en vän av Janis Rozentāls efter konserten. ”Klart att jag tyckte om henne – hon är ju min blivande hustru”, svarade Rozentāls. På mottagningen efter konserten gav han en bukett rosor åt kvinnan och presenterade sig – namnet var Janis Rozentāls (på tyskt vis Jan Rosenthal, ”Rosendal”).
”Rosenthal och rosor!” sägs Elli Forssell ha svarat då hon för första gången mötte sin man. Äktenskapet som Rozentāls ingick med Elli Forssell 1903 påverkade inte bara Rozentāls personliga liv, utan stärkte även hans intresse för finsk konst.
När Elli mötte Janis var han 36 år och hade redan uppnått succé som konstnär. Om sig själv skrev han till sin blivan-de svärfar Theodor Forssell följande: ”Hela Er kultur, och i synnerhet er konst, är för mig som lett ett exempel, och som målare respekterar jag mest era stora mästare såsom Gallen, Järnefelt, Halonen, Saarinen osv. Min hemliga längtan är också att jag skulle bli något liknande för letterna, om bara mina ringa gåvor och våra yttre omständigheter möjliggör detta.” Friaren trodde mycket om sig själv, men tiden kom att visa att det var berättigat. 1, 2, 3
Janis Rozentāls föddes 1866 i Saldus i byasmedens familj. Skolgången upphörde tidigt på grund av brist på pengar, och vid 15-årsåldern lämnade den unge Janis byn för att söka sin lycka i Riga. Den unge Janis karriär som servitör började inte så bra, då en sockerkaka som var avsedd för kunderna och värd hela tre rubel ramlade på restauranggolvet. Som tur var fick pojken som var intresserad av att teckna snart bli lärling hos en målare. Efter att under några år ha tvättat penslar fick Janis äntligen börja måla väggar och tak. Genom hårt arbete kom han in vid S:t Petersburgs konstakademi, där han inledde sina studier 1888. Rozentāls diplomarbete Efter gudstjänsten väckte stor uppmärksamhet. 4
I S:t Petersburg hörde han till en grupp med namnet Rūķis (Tomten) som bestod av lettiska studenter inom konst och musik. Rūķis var en nationalistisk grupp med bland annat kompositörerna Jāzeps Vītols och Emīls Dārziņš samt skulptör Teodors Zaļkalns och konstnär Vilhelms Purvītis som med-lemmar. Rozentāls återvände till Lettland 1899. På sin hemort Saldus byggde han ett hus, där han emellertid inte bodde länge, då småstaden blev för trång för konstnären. Under 1901 bosatte sig Rozentāls permanent i Riga, och redan följande år förde den ödesdigra konserten med sig Elli – och Finland – i hans liv.
De älskande förlovade sig några dagar efter sitt första möte. Elli skulle ha velat gifta sig omedelbart, och bad därmed sin far skicka de dokument som behövdes för vigseln till Riga. Hon berättade att Janis önskade sig en liten vigsel, och skrev till sin far ”…i andan är jag redan Jans hustru och gör allt som min man anser vara det bästa”. Vigseln ordnades emellertid i tyska kyrkan i Helsingfors i mars 1903. Inbjudan var natur-ligtvis tecknad av självaste brudgummen. På bilden styr en mörkklädd man båten, där en vitklädd kvinna sitter. Inbjudan utgår från Rozentāls målning Teiksma (Sägen) från 1897. Dessa var de få bilder där Rozentāls avbildade havet. 5, 6
I Finland är det alltid sommar
En månad efter bröllopet skrev Elli till sin far: ”Att bli mor är en stor gåva – därför gläder jag mig över att det är möjligt för mig.” På hösten föddes Rozentāls äldsta barn, dottern Laila. Den nya fadern skrev till sin svärfar Theodor Forssel: ”Lieber Papi! Ich bringer Dir die frohe Botschaft, dass Dun ein glücklicher Grossvater geworden bisst” (Käre far! Jag kommer med det glada budskapet att Du har blivit en lycklig mor-far). I det fyra sidor långa brevet beskrivs dotterns födelse ur faderns synpunkt och beundras lilla Lailas skönhet och klokhet. Snart föddes även den andra dottern Irja Austra. Familjens yngsta barn, sonen Mikelis eller Mikki föddes 1907. När Rozentāls blev far började han måla mor och barn-motiv i sin produktion, och han målade flera bilder på Elli med lilla Laila. 7, 8
I sin hustru hade Rozentāls funnit sitt skönhetsideal som han ville avbilda på många olika sätt. Rozentāls inledde sin kons-tnärskarriär som en realistisk målare, men fick senare intryck från impressionismen och symbolismen. Elli kunde vara Eva eller Maria Magdalena på målningarna. Oftast avbildades hon emellertid som Madonnan. De små barnen höll modern vaken på nätterna, det förekom problem med tjänstefolket, men skönhetsidealet orkade ändå sitta modell för sin make. Somrarna i Finland erbjöd familjen omväxling. Familjen Fors-sell hade i Nummela, cirka 50 kilometer från Helsingfors, ett sommarställe, där Rozentāls tillbringade flera somrar. 9, 10, 11
Janis målade soliga familjeporträtt, där han även avbildade Ellis släktingar. I Rozentāls Finland var det alltid sommar. Som avbildare av naturen var han uttryckligen intresserad av somriga landskap, ibland emellertid även färgprakten på hösten. Rozentāls målade knappt vinterlandskap. 12, 13
I livets höjder
Klarheten, och till och med en viss typ av hårdhet i den finländska konsten påverkade Rozentāls även som konstnär. I sin artikel som Rozentāls skrev 1905 i tidningen Vērotājs (Observatör) lovordade Rozentāls Gallen-Kallelas freskomålningar i Juselius mausoleum i Björneborg. Man säger att han fick intryck av Gallen-Kallelas freskomålnin-gar – såväl i Juselius mausoleum som i Finlandspaviljongen i världsutställningen i Paris – till ett av sina mest synliga verk, målningarna på fasaden av huset för lettiska sällskapet i Riga. Elli hjälpte sin make på hans upptäcktsresor inom den finländska konsten och översatte tillsammans med honom artiklar om temat: Elli översatte från finska till tyska och Janis från tyska till lettiska. Janis skrev på tyska till sina finska släktingar – breven till svärfar inleddes ofta med ”Lieber Isä!” (Älskade Far!). Elli hade både på grund av kärlek och det praktiska lärt sig att tala lettiska. Redan när hon hade mött sin Janis under hösten 1902 skrev hon till sin far: ”Eftersom jag inte ännu förstår så mycket av hans språk (jag har dock redan börjat studera det), måste vi använda tyska (som emellertid är alldeles för banalt för en så helig känsla som vår kärlek).”
Med sina barn talade Elli alltid finska, och familjen Rozentāls hem var tvåspråkigt. När Irja flera årtionden senare blev til-lfrågad, vilket som är hennes modersmål svarade hon att hon egentligen inte vet: mor talade alltid finska och far lettiska med henne. När Irja under 1920-talet studerade till sjukskö-terska i Finland, skrev brodern Mikelis på finska till sin syster och storasystern Laila på lettiska.
På den högsta våningen i lägenheten på Alberta iela – dvs. Alberstrasse – fanns en ljus ateljé, där Rozentāls målade och även undervisade sina konststudenter. Familjen fick även inkomster av hyresgäster. Elli ansvarade för gästernas mat och logi. Familjen Rozentāls hade vid flera tillfällen hyresgäster med helpension. Den mest kända var en av Lettlands mest berömda författare, Rūdolfs Blaumanis. Enligt Elli var Blaumanis en ”välartad hyresgäst”. Blaumanis led av tuberkulos och till sist lyckades Elli skaffa en plats åt honom på Takaharju sanatorium i Finland. Sjukdomen hade emellertid framskridit för mycket, och Blaumanis avled i Finland år 1908.
Rozentāls hem var en mötesplats för kulturfolket i Riga och även en självklar bas för många finländare på deras resor i Baltikum. (Bild 11) För Elli var familjen och släktingar ytterst viktiga. Brev skickades ofta mellan Helsingfors och Riga och det gjordes även många besök. Viktiga gäster var till exempel ”Mikkolas”, Ellis kära kusin och vän, författaren Maila Talvio med sin make, lingvist Juuse Mikkola. (Bild 12) Förutom brev skickades även paket både via post och resenärer. Elli fick finska tidningar, böcker som Maila-kusinen skrev och renkött, släktingarna i Finland däremot handarbeten av Elli och hennes döttrar och lite senare även lettiska traditionella skodon, ”pastel”. 14, 15
Till säkerheten i Finland
År 1914 bröt första världskriget ut. Livet i Riga blev farligt, och 1915 flydde familjen Rozentāls till Finland. Första världskriget drabbade Lettland hårt, då olika arméer vandrade fram och tillbaka över landet. Tyskarna – och med dem de finländska jägarna –, Rysslands röda och vita armé liksom Lettlands egen armé tillsammans med ester krigade i landet under flera år. Familjen Rozentāls bosatte sig i Helsingfors. ”Tre små barn hade de då, och kom hit nästan utan ytterkläder,” mindes Maila Talvio senare sin kusins familjs flykt till Finland. Elli skrev 1915 till skulptör Emil Wikström och hans hustru från Forssa där de bodde hos Ellis syster Liisi att familjen nu var hemlös och att Janis försökte hitta ett nytt hem åt familjen. Familjen hittade ett hem på Brändö, i en villa där ”…vattnet på morgonen frös till is på golvet och väggarna täcktes av frost”. Nu var familjen emellertid i säkerhet.
Efter att ha fått sin familj i säkerhet reste Rozentāls till-baka till Riga för att rädda sina målningar. Han lämnade in verken på en utställning med lettisk konst i S:t Petersburg. Efter en lyckad utställning bad man honom ordna en likadan även i Moskva. Under denna resa insjuknade Rozentāls i lunginflammation. Rozentāls yrade på sjukhuset, och oroade vänner beslöt sig att telegrafera till Finland. Elli for iväg på en händelserik resa genom Ryssland som låg i krig, även om hon inte alls kunde någon ryska. Ingen förstod naturligtvis finska eller lettiska och man kunde inte använda fiendelandets språk tyska. Därför skrev Elli de viktigaste orden på en papperslapp som hon bar med sig. Utrustad på detta sätt hittade Elli till Moskva och kunde hämta Janis tillbaka till Finland, där han kunde återhämta sig.
Det var emellertid svårt för en utländsk, i Finland okänd målare att hitta arbete. Rozentāls målade naturligtvis hela tiden. På sommaren 1916 målade han entusiastiskt ett porträtt på för-fattaren Aino Kallas som tillbringade sommaren i Helsingfors. Vid sidan av målandet hann de även uppleva stora känslor, eftersom Aino skrev i sin dagbok i juli 1916: ”Han är min make, i honom förenas kraft och förfining, sensualitet och renhet. Jag känner inte alls att detta är fel. Detta kan inte vara fel, det är för stort, och berör alldeles för mycket mitt väsen och liv, alldeles för ödesdigert, här är det inte alls fråga om min egen vilja.” Under promenaderna till havsstranden sade Rozentāls att han inte önskade några löften eller eder, utan man skulle bara ta emot det som stunden bjöd.
Rozentāls känslor var emellertid ombytliga och han gjorde Kal-las besviken. Senare skrev hon i sin dagbok: ”…du hade naturlig-tvis önskat låta allt utvecklas till det yttersta, sedan hjälte-modigt avböja och i triumf fortsätta leva. Nu gick det tvärtom: det behövdes inget avböjande, man fick bara underkasta sig tvånget, det är inte fråga om att övervinna en frestelse, efter-som det inte finns någon frestelse.” De svalnade känslorna var troligen orsaken till att Rozentāls målade ett obekant ansikte, som troligtvis tillhörde Rozentāls tjänare, på Kallas ansikte. Målningen togs med i utställningen som ordnades till minne av Rozentāls. Där köptes målningen, och därmed stannade den kvar i Finland. 16, 17, 18
Elli och Janis på resa, 1905
På sommaren 1916 målade Rozentāls sin dotter Laila på Brändö strand. Samma år målades även verket Blåbärslandet. Pengar behövdes och verk skulle även säljas. Författaren Maila Talvio försökte hjälpa Rozentāls på många sätt. Rozentāls illustrerade bland annat omslagen till jultidningarna Sydäntalvi och Kul-kuset. Bland annat Akseli Gallen-Kallela, Erno Järnefelt, Pekka Halonen, Väinö Blomstedt och Venny Soldan-Brofeldt hade tidigare illustrerat omslagsbilder till Kulkuset-tidningen, som redigerades av Maila Talvio. 20, 21
Plötsligt var allt förbi
Rozentāls var känd som en begåvad porträttmålare, och Maila Talvio ville att han skulle få beställningar även i Finland. För att visa upp målarens talang bad Talvio honom måla ett port-rätt på henne, som hon skulle kunna visa upp åt eventuella beställare. Modellen klädde sig i en svart dräkt och spetskrage och satt modell i villan på Brändö. ”…nu kan jag inte alls prata med dig, eftersom jag måste bli färdig med en bok till jul, och jag måste tänka här på den medan du målar,” berättade Maila Talvio senare att hon sagt åt Rozentāls. Boken som hon då skrev var romanen Elämän kasvot (”Livets ansikten”). Målningen blev färdig och uppfyllde sin uppgift: Rozentāls fick flera porträttbeställningar. Porträttet på Maila Talvio blev kvar i Talvios ägo i Finland. 22
Porträtten som beställdes förblev emellertid omålade. På an-nandag 1916 avled konstnären efter en hjärtattack på Brändö. Janis Rozentāls begravdes den första dagen år 1917 i Helsing-fors. ”…nu styrde inte en stark man båten i mörkt glänsande vatten, och inte satt en vitklädd brud på toften, såsom en gång på bröllopsinbjudan”, beskrev Maila Talvio begravningsföljet på nyårsdagen från Brändö till gamla kyrkogården i Helsingfors.
Lettiska vänner hade rest till begravningen från S:t Peters-burg och lade på graven en krans med texten: ”Sov i Finlands kalla jord, tills vi kommer och hämtar dig hem.” Genast i februari 1917 ordnades i Ateneum en utställning till minnet av Rozentāls. ”tavlorna och färgerna, hela sommaren på Brändö levde på väggarna – bara han var borta”, skrev Aino Kallas i sin dagbok om sin upplevelse av utställningen. Lettlands stora son fick komma och vila i hemlandets jord år 1920. Verk av Rozentāls, både målningar som små teckningar, stannade kvar i Finland som ett minne av hans sista år på Brändö. Elli bodde i Finland ännu i fyra år tills hon 1920 återvän-de med barnen till Riga. Där fortsatte hon sin verksamhet med finsk-lettiska kulturrelationer. Elli avled på grund av hjärtbesvär i Riga 1943. Huvudpersonerna i den nu mest kända finsk-lettiska kärlekshistorian vilar tillsammans i Skogskyrkogården i Riga. Rozentāls arv lever vidare på många olika sätt: ett exempel på detta är Rozentāls-sällskapet, dvs. vänskapsföreningen Finland-Lettland, som producerar utställningen. 23
